Fornalutx visar upp Mallorcas dolda slit bakom bergen

Morgonljuset bryter igenom den svala dimman över bergskedjan Serra de Tramuntana när Joan Vives kliver ut bland sina knotiga olivträd strax utanför Fornalutx. Luften doftar fuktig mossa, tallbarr och våt kalksten. För Joan, som är 64 år och fjärde generationens jordbrukare i dalen, markerar slutet av oktober startskottet för öns mest arbetsintensiva period: olivskörden.

Medan kustorterna runt Mallorca har stängt ner sina strandbarer och packat ihop solstolarna för säsongen, sjuder inlandets byar av ett helt annat liv. Här handlar tillvaron varken om turistsäsongens intäkter eller politiska debatter om överturism. Här kretsar allt kring stenmurarna, väderomslagen och träd som i vissa fall slog rot för flera hundra år sedan.

– Träden bryr sig inte om rubrikerna i tidningarna. De känner bara av om det regnat i september och hur kalla nätterna blir nu i månadsskiftet, säger Joan medan han vant fäster ett grönt uppsamlingsnät under trädens breda kronor.

I Fornalutx och grannbyn Biniaraix har livet formats kring de terrasserade bergsbranterna sedan morernas tid. Terrasserna, de så kallade marjades, är byggda med torrstensteknik som kräver konstant underhåll. När höstregnen faller tungt är det bara de minutiöst lagda stenarna som hindrar jorden från att spolas ner i ravinerna.

– Det finns inga maskiner som klarar de här branterna. Allt måste göras för hand eller med hjälp av packåsnor, förklarar Joan och pekar upp mot en terrasshylla högt ovanför byns stenhus.

Hans dotter Maria, 28 år, har nyligen återvänt från Barcelona där hon arbetat som grafisk formgivare. Hennes beslut att flytta tillbaka till Mallorca och engagera sig i familjens olivoljeproduktion överraskade många i bekantskapskretsen, men för henne var valet självklart när generationsskiftet närmade sig.

– Många unga lämnar byarna eftersom markpriserna är orimliga och lönerna inom det traditionella lantbruket är låga. Men för mig handlar det om att bevara ett kulturarv som håller på att raderas. Om vi inte sköter terrasserna rasar berget ihop, säger Maria Vives.

Tillsammans med ett kooperativ av lokala odlare i Sóllerdalen har Maria varit med och lanserat en modernare förpackningsdesign och en digital försäljningskanal för den lokala oljan, certifierad under ursprungsbeteckningen Oli de Mallorca. Det har gett familjens lilla produktion en stabilare ekonomisk grund och gjort att de kan sälja direkt till restauranger och kvalitetsmedvetna konsumenter runtom i Europa.

I Sóllers kooperativa presseri, bara några kilometer bort längs den slingrande landsvägen, råder febril aktivitet denna torsdag förmiddag. Traktorer med släp fyllda av nyskördade oliver står på rad. Doften av nypressad olja – grön, pepprig och intensiv – fyller den stora lokalen där rostfria stålcisterner glänser under lysrören.

Kooperativets ordförande, Bartomeu Deyà, inspekterar dagens första provtagningar. Han konstaterar att årets skörd ser ut att bli mindre till volymen på grund av den torra sensommaren, men att kvaliteten på oljan är exceptionellt hög.

– Den tidiga skörden ger en intensiv arom med toner av kronärtskocka och nyklippt gräs. Det är den här profilen som gör bergsoljan unik, förklarar Bartomeu medan han häller upp ett mörkt grönt prov i ett litet glas.

För Joan och Maria Vives fortsätter arbetet i sluttningen ovanför Fornalutx fram till skymningen. Fingrarna är mörka av växtsaft och ryggarna värker efter timmar av böjt arbete under grenverket. Men när de samlas runt stenbordet utanför det lilla redskapsskjulet med nybakat bröd, salt och årets första färskpressade olja finns ingen tvekan.

– Mallorca har alltid haft två ansikten. Det ena säljs i glansiga resemagasin, men det andra – det riktiga – finns kvar här uppe så länge någon orkar plocka oliverna, säger Joan och blickar ut över dalen där byns lampor börjar tändas i skymningen.