Valldemossa samlar bönderna till årets olivskörd i bergen

Solen står fortfarande lågt över Tramuntanabergen när 64-årige Mateu Colom kliver ur sin slitna vita skåpbil strax utanför Valldemossa. Luften bär på den skarpa, friska doften av fuktig kalksten och tallbarr som alltid infinner sig här uppe när oktober når sitt slut. Runt omkring honom sträcker sig terrasserade sluttningar av knotiga olivträd, vissa med stammar så breda att tre vuxna knappt kan nå runt dem. Träd som planterades av munkar för fyra sekler sedan och som fortfarande bär frukt.

För Mateu är denna torsdagsmorgon början på årets mest intensiva vecka. Olivskörden på västra Mallorca har inletts, och för öns traditionella odlare handlar arbetet om betydligt mer än bara råvaror. Det är en kamp mot torka, stigande kostnader och en modern värld som i allt högre grad kräver snabba resultat.

– Träden har sett pest, krig och stormar komma och gå. De bryr sig inte om trender. Men vi måste bry oss om dem varje dag om dessa terrasser ska överleva till nästa generation, säger Mateu Colom medan han breder ut ett mörkgrönt nät under grenarna.

Terrassodlingarna, de så kallade marjades som hålls uppe av torrmurar i kalksten, utgör en central del av Unescos världsarv i Serra de Tramuntana. Att skörda här är ett hantverk som i princip utesluter tunga maskiner. Marken lutar för brant för traktorer, så oliverna slås ner för hand med långa stavar av kastanjeträ eller skakas försiktigt loss med batteridrivna handverktyg.

Mateu får sällskap av sin dotter Aina, 31 år, som för tre år sedan lämnade en anställning på ett IT-bolag i Palma för att arbeta heltid med familjens jordbruk. Hennes beslut väckte förvåning bland vännerna i staden, men för Aina var valet naturligt.

– Mina vänner tyckte jag var galen som bytte bort kontor och luftkonditionering mot kroppsarbete sju dagar i veckan. Men det finns en ärlighet här som saknades framför skärmen. När du håller oljan i handen vet du exakt vad varje droppe har kostat i svett och tålamod, förklarar Aina Colom.

Tillsammans producerar familjen omkring 4 000 liter extra jungfruolja per år under det lokala ursprungsskyddet Oli de Mallorca. Efterfrågan från öns finare krogar och medvetna privatpersoner är enorm, men lönsamheten är skör. De senaste årens oberäkneliga nederbörd har gjort skördarna ojämna, och brist på lokal arbetskraft innebär att mycket faller på familjemedlemmarna själva.

Vid lunchtid körs de första fyllda backarna med nyskördade oliver till presseriet i grannbyn Sóller. Här råder febril aktivitet. Traktorer och personbilar med släp trängs längs infarten, och luften i presshallen är tung av den gräsiga, peppriga doften av krossade frukter. Oliverna tvättas, mals till pasta och centrifugeras inom tolv timmar efter skörd för att hålla syrahalten minimal.

Byns kooperativ hanterar skörden från hundratals småskaliga odlare från Fornalutx, Deià och Valldemossa. För många äldre invånare är det sociala mötet vid kvarnen minst lika viktigt som avkastningen.

– Det här är Mallorcas ryggrad, säger Mateu Colom och pekar mot raden av väntande bönder som diskuterar väderläget över varsin cortado. Många ser bara stränderna och hotellen under sommaren, men det är jorden här uppe som har format öns kultur och identitet i tusen år.

När skymningen faller över Valldemossa packar Mateu och Aina ihop näten. Ryggarna värker, fingrarna är mörkfärgade av olivsaft och kylan kryper ner från bergen. Men i morgon bitti, när solen åter stiger över bergskammarna, står de här igen. Terrasserna kräver sitt, och på Mallorcas sluttningar fortsätter livet enligt trädens egen tidräkning.