Från den första skarpa ärten har varje verktyg, uppfinning eller teknik designad av människan bidragit till att övervinna gränser före den. Men alla framsteg förde hans spöke. Avtrycksfärget tänkte vingar och samtidigt till tro av tro, vävstolarna i den industriella revolutionen genererade rikedom och elände, kärnkraftsenergi upplysta städer och skjuter himlen i Hiroshima. De nätverk som Internet har anslutning men också fångar. Numera åtnjöt vi otänkbara underhållningar och underhållningar för bara ett decennium sedan. Som motsvarighet förutspår den indiscreet -algoritmen önskemål redan innan vi visste att vi hade dem.
Vissa vetenskapsfilosofer har hävdat att de verktyg som skapas av människan inte har positiva eller negativa effekter på vårt sätt att tänka och agera, bara beroende på hur vi använder dem. Utöver hur vi använder teknik innebär det enkla faktumet att använda dem redan en omvandling av vår hjärna. Kompassen, oavsett dess praktiska effekter, påverkade våra kognitiva processer. All aktuell teknik, spektakulärt syntetiserad i den lilla ljusrektangeln som är mobiltelefonen, erbjuder oss obeskrivlig effektivitet, enorma inlärningsmöjligheter, snabb social anslutning … men det verkar debitera vår hjärna. Vilka är konsekvenserna av den nuvarande hyperkonnektionen på vår neurologiska arkitektur?
Å ena sidan minnesdilemmaet. Innan vi kom ihåg telefonnummer är viktiga datum, adresser. Nu litar vi på våra enheter och utan att låtsas det genererar vi en slags digital amnesi. Å andra sidan problemet med fragmenteringen av uppmärksamhet. Upprepade avbrott orsakade av mobila enheter aktiverar ett uppdelat uppmärksamhetsmönster, hjärnan hoppar från en uppgift till en annan utan att fördjupa alls i något. Effektiviteten minskas och kognitiva resurser är uttömda, vilket påverkar förmågan att koncentrera sig.
Dessutom uppmuntrar den digitala interaktionen omedelbar tillfredsställelse: med varje anmälan, med varje nytt innehåll, får vi korta men tillräckliga blixtar för att antända vanan. Lite efter lite blir sinnet van vid flyktiga stimuli och föredrar omedelbarhet mot djup. Uppgifter som kräver stillhet, tålamod och långvarig uppmärksamhet som läsning, studier eller kritisk reflektion blir ett hårt företag. Vi är mer beredda än någonsin att bearbeta och svara på stimuli men på bekostnad av kapaciteten för förståelse och kritiska resonemang.
Nästa steg i revolutionen kanske inte är så digital men mer kognitiv: Lär dig att hantera de ändringar som enheterna har genererat. I denna digitala resa verkar utmaningen inte vara maskinen utan hjärnan.
