Manacors olivbönder trotsar torkan – en framtid i det gröna

Det är torsdag förmiddag den 10 september 2026, och solens strålar silas genom de gamla olivträden i Manacors inland, där jorden är torr och sprucken. Här, långt bortom turisternas myllrande stränder, utspelar sig en tyst kamp – olivböndernas strid mot den allt mer påtagliga torkan och de stigande temperaturerna. Men trots utmaningarna vägrar man att ge upp traditionen som format landskapet och lokalbefolkningens liv i generationer.

Vi träffar Antoni Gelabert, en 72-årig olivbonde vars ansikte är lika väderbitet som barken på hans äldsta träd. Han har varit med om många svåra år, men de senaste är de värsta, menar han. "Min farfar planterade några av dessa träd", säger Antoni med en röst som bär spår av både stolthet och oro, medan han stryker sin hand över ett knöligt träd som måste vara flera hundra år gammalt. "Vi har alltid levt av jorden, men nu känner jag att jorden drar sig undan från oss."

Manacor, känt för sina pärlor och keramik, är också ett viktigt område för olivodling. De lokala olivoljorna, ofta av sorten Arbequina eller Picual, är högt uppskattade för sin fruktiga smak. Men årets skörd ser ut att bli mindre än vanligt. "Vattnet är det största problemet", förklarar Antoni. "Vi har investerat i droppbevattningssystem, men det krävs ändå regn. Och regnen kommer inte som de gjorde förr."

Klimatförändringarna har tvingat bönderna att tänka om. Många unga har lämnat för att söka lyckan i städerna eller turismsektorn, men en del har valt att stanna och förnya. En av dem är Maria Pascual, 35 år, som återvänt till familjegården efter att ha studerat jordbruksteknik i Barcelona. "Vi måste anpassa oss", säger Maria med en beslutsamhet som inspirerar. "Jag experimenterar med torktåligare sorter och ekologiska metoder för att förbättra jordens vattenhållande förmåga. Det är en lång process, men vi har inget val om vi vill att det här arvet ska leva vidare."

Maria berättar att de också tittar på att diversifiera verksamheten, kanske med agroturism eller direktförsäljning av olivolja till restauranger i Palma och Sóller, för att minska beroendet av stora uppköpare. "Folk vill veta var maten kommer ifrån", säger hon. "Vi kan erbjuda en autentisk upplevelse, berätta historien om våra träd och vår olja."

På marknaden i Manacor, där luften är fylld av doften av färsk frukt och lokala delikatesser, märks oron bland producenterna. Catalina Pons, som säljer egenproducerad olivolja och oliver, bekräftar att priserna har stigit på grund av den minskade produktionen. "Kunderna förstår att kvalitet kostar, men det är tufft när skördarna är små", säger hon. "Vi hoppas på en mild vinter och mer regn nästa år."

Men trots utmaningarna finns det en optimism som glöder i det mallorkinska landskapet. Bönder som Antoni och Maria är fast beslutna att bevara sin livsstil och sina traditioner. De är inte bara producenter av olivolja, utan också väktare av ett kulturarv som är djupt rotat i öns identitet. Deras berättelse är en påminnelse om att Mallorca är mer än bara sol och bad – det är en ö med hårt arbetande människor som kämpar för att bevara sin unika plats i världen.

När kvällen sänker sig över Manacor och de sista solstrålarna färgar olivlundarna i guld, känner man en stark koppling till denna uråldriga plats. Det är en påminnelse om att framtiden för Mallorcas inland ligger i händerna på de som är villiga att kämpa för det, och att även i tider av torka kan hopp gro om man vårdar sina rötter. Oliviaoljan är inte bara en produkt; den är en symbol för uthållighet och den mallorkinska själen. Och så länge det finns bönder som Antoni och Maria, kommer olivlundarna att fortsätta att prägla landskapet i Manacor. De är en del av Mallorca som inte får försvinna. Det är en gemensam insats från odlare, forskare och konsumenter för att garantera en grön framtid för Manacor och dess ovärderliga olivodlingar. Oliviaoljans framtid är Mallorcas framtid. De fortsätter att vattna sina träd, symboliskt och bokstavligen, med hopp och beslutsamhet. Det är det enda sättet att säkerställa att morgondagens Mallorca också har olivlundar att vårda. Detta trots de dystra utsikterna för framtidens regnfall. Men för bönderna i Manacor är det omöjligt att föreställa sig ett Mallorca utan de karakteristiska olivträden, som de vårdar med sådan kärlek och omsorg. Med varje skörd, oavsett hur liten, förs ett arv vidare, ett arv som är lika tåligt som träden själva.